Trendsettarna är tillbaka: Hur Italien och Tyskland återfinner sin taktiska identitet

Genom fotbollens historia har Italien och Tyskland stått som taktiska förebilder. Under de senaste decennierna har båda nationerna dock fjärmat sig från sina karaktäristiska stilar, ofta jagandes efter trender snarare än att sätta dem. I juni 2025 pågår en tydlig taktisk renässans. Båda landslagen bygger om inifrån och kombinerar moderna krav med sin traditionella identitet.

Italiens taktiska renässans under Spalletti

Luciano Spalletti har infört en tydlig vision i det italienska landslaget. Han har rört sig bort från det strikt defensiva blocket som ofta förknippas med Azzurri, och istället integrerat positionsspel med snabba vertikala omställningar. Denna blandning bevarar italiensk defensiv disciplin samtidigt som det möjliggör mer dynamiska anfallslösningar.

Mittfältstrion styr tempot genom smarta positioneringar och rotationer. Italien skiftar formation beroende på motstånd – mellan en kompakt 4-3-3 och en mer flexibel 3-5-2. Denna struktur gör laget oförutsägbart utan att förlora organisation.

Återinförandet av spelskickliga mittbackar som Alessandro Bastoni och offensiva wingbacks som Destiny Udogie visar Italiens skifte. Strategin är förankrad i tradition, men anpassad till den moderna fotbollens intensitet.

Ny kärna med gammal själ: Spelare som leder förvandlingen

Nicolo Barella och Sandro Tonali har blivit symboler för detta skifte. Deras rumsuppfattning, uthållighet och passningsspel driver Italiens mittfält. I anfallet är Gianluca Scamaccas roll som både fysisk och teknisk striker central för Spallettis system.

Federico Dimarco tillför bredd och kreativitet i sista tredjedelen, trots sin position som vänsterback. Dessa spelare är inte bara taktiskt flexibla – de förmedlar essensen av italiensk fotboll: kontroll, intelligens och beräknad aggressivitet.

Italiens återkomst är inte bara stilistisk. Deras kvalprestationer och Nations League-form har visat stabil dominans mot varierat motstånd. Försvar är fortfarande fundamentet – men nu fungerar det som avstamp, inte tillflykt.

Tysklands omställning genom ungdom och struktur

Tysklands förändring har varit både filosofisk och strukturell. Efter det svaga VM 2022 och ett blekt EM 2024 utsågs Julian Nagelsmann till förbundskapten. Hans uppdrag: modernisera utan att förlora de grundläggande tyska värdena – disciplin, presspel och vertikalitet.

Nagelsmann har kombinerat gegenpressing med intelligenta spelmönster i bollinnehav. Fokus ligger på automatisering i rörelsemönster och ytfördelning, vilket gjort laget mer flytande och mindre rollbundet.

Inkluderingen av unga stjärnor som Florian Wirtz och Jamal Musiala har förnyat anfallsspelet. Deras förmåga att spela mellan linjerna och hantera press påminner om 2014-generationens frihet, men med ännu större tempo och variation.

Modern taktik förankrad i traditionell effektivitet

Backlinjen, med Antonio Rüdiger i spetsen, spelar högt och aggressivt. Joshua Kimmich droppar ibland ner som inverterad ytterback för att bygga upp spelet. Detta frigör ytor för yttrar och centrala mittfältare.

Dubbel pivot-formationer med spelare som Emre Can eller Pascal Groß ger både defensiv trygghet och bollkontroll. Tyskland bygger vidare på sin tradition – men gör det med verktyg som matchar nutidens krav.

I UEFA Nations League 2025 har Tyskland växlat mellan bollinnehavsbaserat spel och intensiv press. Denna taktiska mångsidighet, i kombination med känslomässig intensitet, tyder på ett lag som återfinner både stil och själ.

Parallella vägar mot gemensamma ambitioner

Metoderna skiljer sig – men målet är detsamma: att återta platsen i världsfotbollens toppskikt. Båda länderna har förstått att modernisering kräver mer än taktik – det handlar om kultur, utbildning och långsiktighet.

I Italien satsar Serie A-klubbarna på dataanalys, tekniska direktörer och en bredare taktisk förståelse. Samtidigt har Tysklands DFB-Akademie reviderat sina utbildningar för att främja spelintelligens och självständigt beslutsfattande från ung ålder.

Det viktigaste är att båda länderna behåller sin identitet. Italien håller fast vid sin strategiska defensiv, medan Tyskland bevarar sin ordning och intensitet. Skillnaden nu är att de innoverar – inte imiterar.

Vad detta innebär för framtida generationer

Det som byggs idag kommer att forma morgondagens spelare. Unga italienare tränas i teknisk precision och positionsförståelse, medan unga tyskar skolats i mångsidighet och taktisk flexibilitet.

UEFA:s reformer och förändringar i uttagningsstrategier speglar denna utveckling. Italien och Tyskland rustar sig inte bara för dagens utmaningar, utan för en hållbar framtid.

Inför VM 2026 ser vi två landslag som inte bara vill nå framgång – de vill definiera vad framtidens landslagsfotboll ska vara.